DOLBY SURROUND

Med DOLBY SURROUND
fyller du hela vardagsrummet med filmens ljud

Hästar som springer runt i ditt vardagsrum, hemska skrik bakom din rygg eller regn som faller rakt över dig medan du fortfarande sitter kvar hemma i din TV-soffa och ser en spännande film. De här och många fler upplevelser kan du få njuta av om du bygger en DOLBY SURROUND Dekoder och kopplar den till din stereo-TV.

Dolby Stereo började användas vid filminspelningar 1976 och har sedan dess blivit allt vanligare. De flesta filmer som produceras idag spelas in med Dolby Stereo. Hela filmerna spelas dock inte in med denna teknik, utan bara de scener där det finns intressanta ljud runt kameran. Även tvåloperorna på TV är numera inspelade på detta sätt. Äger du en stereo-video så finns det dessutom tusentals Dolby Stereo kodade filmer att hyra.

 

Bild på den färdiga dekodern med de två bakhögtalarna.

Skrivet av Kenneth Johansson 1994
http://welcome.to/kenneth.johansson

Copyright??? Nej, inte så länge ni inte tjänar några pengar på det!

Krav på din TV eller Videoutrustning

En förutsättning för att ni skall få tillgång till Dolby Surround är att din TV eller Video kan ta emot och ge ut stereoljud i två högtalare. De olika alternativen listas nedan så att ni snabbt skall kunna förvissa er om att byggsatsen kommer att fungera. De är listade i ordningen bästa till sämsta alternativ.

1

Det enklaste och bästa är naturligtvis om ni har en modern stereo-TV med NICAM mottagare. NICAM är det nya digitala överföringsformatet som används i Sverige idag. Din TV skall ha utgångar för extra högtalare. Annars måste ni komplettera den med det. Har ni en äldre stereo-TV med den analoga stereoöverföringen så ger den inte något stereoljud här i Sverige. Det är ett äldre system som användes i några andra Europeiska länder innan vi i Sverige fick stereosändningar i TV. Men det finns fortfarande en möjlighet att även ni med en äldre stereo-TV skall få både stereoljud och Dolby Surround ut ur er TV. Se nästa punkt.

2

Om ni har en modern stereo-video med NICAM mottagare så kan ni koppla den till en äldre stereo-TV via en videokabel (vanligtvis en SCART kabel) som för över både bild och stereoljud direkt till TV:n utan att gå via TV:ns mottagare. Din TV skall ha utgångar för extra högtalare. Annars måste ni komplettera den med det.

3

Om ni har en modern stereo-video med NICAM mottagare och en mono-TV så kan ni få ut stereoljudet från en vanlig stereoanläggning om ni kopplar ihop videon med denna. Tag med manualerna för både videon och stereon till en radiohandlare så kan han förse dig med den nödvändiga kabeln och inkopplings anvisningar.

4

Om ni är ansluten till ett kabel-TV nät som sänder TV-ljudet i stereo på några radiokanaler. Det är vanligt att Kanal 1 och TV 2 ljudet finns på varsin radiokanal. Ni kan då få ut stereoljudet från en vanlig stereoanläggning med radio men resultatet blir inte alltid så bra. Det har ofta visat sig att man får en hel del oönskade ljud från det bakre högtalarparet när man ansluter en Dolby Surround krets till denna uppställning. Om detta beror på kabelbolagets utsändningar eller stereoanläggningen vet jag ej.

Vad är Dolby Surround eller Dolby Stereo

Dolby Stereo är Dolby Laboratories eget namn på sitt 4-kanaliga filmljudsystem. Nästan alla filmer idag spelas in med denna teknik. I praktiken så spelar man in ljudet på 4 kanaler. En mittkanal rakt framifrån för tal och andra ljud som man vill skall komma rakt framifrån. Två kanaler för stereoperspektivet, höger respektive vänster. Så till sist en kanal för ljud som kommer bakifrån och runt omkring kameran (publiken).För att överföra dessa 4 kanaler på de 2 vanliga stereokanalerna så har man packat ihop dem på ett mycket finurligt sätt. De två stereokanalerna läggs som vanligt på varsin kanal. Mittkanalen läggs in som en monosignal, dvs lika på både höger och vänster, samtidigt som den dämpas lite. Bakkanalen (eller surround kanalen som den också kallas) läggs in som en skillnadssignal mellan den högra och den vänstra kanalen. Dessa trick påverkar naturligtvis ljudet när man lyssnar på det i vanlig stereo, men inte så mycket att man lägger märket till det.

Avkodningsutrustningar för Dolby Stereo som är avsedda för hemmabruk brukar kallas för Dolby Surround. Detta för att det inte skall förväxlas med vanlig stereo och för att tala om att det ger ljud runtomkring (surround) publiken. Det finns flera mer eller mindre avancerade system för att avkoda en Dolby Surround signal. I de enklare systemen bryr man sig bara om att plocka fram bakkanalen eftersom stereohögtalarna på en TV sitter såpass tätt att mittkanalens ljud ändå alltid hamnar rätt, mitt i bilden. Den här byggsats hör till denna grupp. Den absolut enklaste "avkodaren" får man genom att helt enkelt koppla en högtalare mellan TV:ns höger och vänster kanal. På detta sätt plockar man fram skillnadssignalen mellan dem och det är just i denna skillnadssignal som bakkanalen ligger inkodad. Placerar man denna högtalare bakom sig så kommer man att få en försmak på Dolby Surround. Naturligtvis så har denna enkla koppling sina nackdelar. För det första så kan man inte reglera ljudstyrkan från bakkanalen. Den kan bli både för stark eller för svag. Vidare så kommer man att störas av s-ljud från bakhögtalaren när någon talar i ett program. Detta orsakas av att högfrekventa ljud kommer fram med olika fas till de två mikrofonerna vid en stereoinspelning och detta uppfattas av denna enkla "avkodare" som en skillnadssignal.

Ett vanligt problem med enkla avkodare är att den bakre högtalaren är placerad för nära publiken. Ljudet bakifrån kommer då att nå publiken tidigare än ljudet framifrån. Detta kan i vissa situationer verka lite störande. Därför har mer avancerade dekodrar en inbyggd fördröjningskrets som motsvarar att bakhögtalarna befinner sig ca 7 meter bakom publiken. Dessa dekodrar har även inbyggda förstärkare och filter för både bak och ev fram högtalare. De mest avancerade dekodrarna kallas för Dolby Surround Pro Logic (förkortat Dolby Pro Logic ). Dessa har förutom vad som sagts tidigare, en intelligent krets som delar upp den 2-kanaliga signalen på bästa tänkbara sätt i dess fyra ursprungliga kanaler. De här avkodarna ger ett oöverträffat ljud jämfört med de tidigare nämnda men de är också mycket dyrare. Den dekoder ni skall bygga är ganska enkel men den ger ett bra resultat. Inte minst om man tar i beräkning att ni har betalat mindre för den än vad man normalt får betala för ett par surroundhögtalare (vanligtvis från 1000 kr och uppåt). Och då har ni fått ett par högtalare med på köpet.

 

Funktionsbeskrivning

Den här beskrivna dekodern plockar bara fram bakkanalen eftersom stereo-högtalarna på en TV sitter såpass tätt att mittkanalens ljud ändå hamnar på rätt plats mitt i bilden. För att göra dekodern så lättbyggd och billig som möjligt så saknar den en inbyggd förstärkare och en fördröjningskrets. Trots detta så fungerar den bra tillsammans med de flesta TV apparater. Det enda stora problem man kan stöta på är om TV:ns inbyggda högtalare har så hög verkningsgrad att de överröstar bakhögtalarna fast man har vridit upp dekoderns volymkontroll på max. Naturligtvis finns det en lösning på detta problem men mer om detta längre fram.

Dekodern tar sin signal mellan höger och vänster högtalarutgång. Signalen filtreras för att ta bort s-ljud och liknande. Filtret är mycket brant och tar bort alla signaler över den högsta frekvensen som tillåts i Dolby Stereo. Efter filtret finns en impedansanpassad volymkontroll som alltid ger filtret rätt belastning, oavsett vilken volym man ställer in. Efter volymkontrollen finns ett RC-nät som anpassar de medföljande högtalarnas impedans till att vara så nära 8 Ohm, resistiv belastning, som möjligt. Om ni skall använda andra högtalare så skall detta RC-nät ej monteras. De två bakhögtalarna är på 4 Ohm vardera och de är kopplade i serie, vilket ger en belastnings impedans på 8 Ohm. Om ni vill använda andra högtalare så skall de vara på 4 Ohm och kopplas i serie eller en ensam högtalare på 8 Ohm.

Byggbeskrivning

Jag förstår att många kommer att tycka att den här byggbeskrivningen är lite för utförlig och att jag tar upp självklara saker. Men avsikten är att alla med normal händighet skall klara av att bygga den här dekodern. Även om ni tycker att det är tråkigt så hoppas jag att ni läser igenom hela byggbeskrivningen en gång innan ni börjar. Då är chansen större att ni inte missar någon viktig punkt. Tänk på att det är på egen risk som ni kopplar in dekodern till er TV. Om ni kopplar allt rätt så finns det ingen risk att TV:n tar någon skada.

Verktyg

Ni kommer att behöva en lödpenna med ställ och svamp, lödtenn och en avbitare samt en bågfil. Ni kan läsa mer om dessa längre fram. Vidare behöver ni en borr och en konisk brotsch eller stegborr för de större hålen. Om ni inte har en brotsch eller tillräckligt stora borrar så kan ni fila upp de större hålen. Vanliga skruvmejslar och fasta nycklar samt några småfilar kommer också väl till pass.

Lödpennan

En viktig förutsättning för att en lödning skall bli bra är att lödpennan (lödkolven) håller en jämn temperatur på ca 370°C under hela lödningsförloppet. De enda lödpennor som klarar detta är de som är temperaturreglerade. Dessa är dock mycket dyra (ca 500 kr och uppåt ). En person som inte använder sin lödpenna så ofta tycker nog att detta är en alltför stor investering. En vanlig lödpenna från 100 till 300 kr duger då gott för mindre byggen såsom detta. Denna skall ha en effekt mellan 15 till 25 Watt och med en spetstjocklek mellan 1 till 2 mm. En temperaturreglerad lödpenna skall ha en effekt mellan 40 och 60 Watt.

Ställ

Det är mycket praktiskt att ha ett ställ till lödpennan. Detta ställ skall även ha en fördjupning som man kan lägg en fuktad svamp i. Före varje lödning stryker man av lödpennans spets mot svampen och torkar då bort det oxidskikt som alltid bildas på en varm spets. Oxidskiktet förhindrar annars en god värmeöverföring mellan spetsen och lödstället.

Lödtråd / Lödtenn

Lödtråden ni använder skall ha en diameter på ca 1 mm och ha kanaler med flussmedel.

Avbitare

Ni behöver en liten avbitare avsedd för elektronikarbeten för att klippa av komponentben och kablar. Avbitaren använder ni även för att skala kablar med, om ni inte skaffar er en särskild avskalningstång.

 

Liten lödkurs

Om ni tror att ni kan löda så skall ni nog läsa dessa sidor extra noga. Jag trodde också att jag kunde löda innan jag gick en riktig lödkurs. Att lära sig löda perfekta lödningar ÄR MYCKET SVÅRT. Alla som hävdar motsatsen kan med stor sannolikhet ej löda själva. En riktig lödkurs som ger dig ett lödcertifikat tar minst en arbetsvecka och den bör delas upp på två veckor. Vissa lärare komprimerar kursen för att spara tid men som med all intensivutbildning så går kunskaperna både fort in och fort ut. Men för att lära er löda till husbehov så behöver ni inte gå en så avancerad kurs. Om ni följer anvisningarna här nedan så kommer ni nog att klara av att bygga den här byggsatsen.

Hur gör man?

Det finns många regler för hur en bra lödning skall utföras men jag kommer endast att dra det viktigaste och enklaste så att ni skall klara av att löda till "husbehov".

Inom elektroniken använder man lödning för att elektriskt förbinda två punkter med varandra. Det kan vara en elektronisk komponent eller en ledning som skall lödas fast på ett kretskort eller till en kontakt. Lödningen skall även hålla fast komponenten eller ledningen mekaniskt. Det är mycket viktigt att båda de ytor som skall lödas ihop värms upp av lödpennan, för annars kommer lödtennet bara att fästa vid den ena ytan och ni har fått en kall-lödning. En kall-lödning kan se bra ut och även hålla för en viss mekanisk belastning men förr eller senare kan den spricka upp och ge glappkontakt. En sådan glappkontakt kan vara svår att hitta eftersom den inte alltid syns. Här nedan går jag igenom hur en lödning på ett kretskort skall göras. Förfarandet vid lödning på t.ex. en kontakt är i stort sett det samma.

 

Förberedelser : Värm upp lödpennan och fukta svampen. Plocka fram lödtenn, avbitare och ev en avskalningstång.

Själva lödningen (från punkt 5 tom 8) skall ta mellan 2 till 5 sekunder att utföra. Tar det längre tid så finns det risk att ni bränner bort allt flussmedel i tennet och lödningen blir grå, matt och svag. Dessutom kan vissa känsliga komponenter skadas av värmen.

 

Komponentlista
Antal Komponent ELFA artikel nr.
     

1

Låda

50-110-77

1

Hylstag

42-077-26

1

Stifttag

42-077-42

3

Hylspropp

42-079-08

3

Stiftpropp

42-076-01

10m

Kabel, HT

55-653-87

3

Kärnor

58-759-68

1

0µ33 kondensator

65-227-42

1

0µ68

65-227-91

3

1µ

65-228-17

1

1µ5

65-228-33

2

3µ3

65-228-74

1

6µ8 bipolär elektrolyt

67-350-39

1

Potentiometer

64-916-25

1

27Ohm 5W

60-463-04

1

Monteringskabel 1.5 m

55-262-07(55-264-05)

1

Experimentkort

48-408-49(48-396-76)

1

Lacktråd 0.5mm 10m

55-175-37(55-175-03)

3

Spännband

55-036-69 Förpackning

1

Krympslang 3x30mm 38.1mmØ

55-075-79(-04 -95)

1

Högtalare

Biltema 31-3625

1

Batterikontakt endast för test

42-042-02

1

390Ohm 0.25W endast för test

60-104-41

1

LED röd 5mm endast för test

75-006-30

12

Gummifötter

48-862-89

4

Skruvar M3x10

48-941-27

4

Muttrar M3

48-976-33

Bygget

Borrning

Ni skall börja med att borra hålen i lådan. Sätt ihop lådan (den blir stadigare att borra i då). Skriv ut och klipp ur de två borrmallarna för lådans fram och baksida. Dessa borrmallar hittar ni längst ner på denna sida. Tejpa fast mallen för baksidan på en kortsida. Körna i centrum av hålen med en körnare eller ett annat vasst verktyg. De stora hålen skall borras upp till 15 mm. Det går lättare om ni börjar med ett mindre borr (ca 3 mm). Om ni inte har ett så stort borr så går det bra med ett stegborr, konisk brotsch eller att fila upp hålet. Borra sedan de fyra 3 mm skruvhålen. Prova så att de två högtalarkontakterna för chassimontage passar i hålen. Tejpa fast den andra mallen på den motsatta sidan och borra upp 9 mm hålet. Såga kretskortet till rätt storlek och borra de fjorton 3 mm hålen. Ni behöver nog inte tejpa fast mallen på kortet. Det räcker om ni räknar hålen fram till borrstället. OBS borra från komponentsidan, EJ från lödsidan. Fila mellan de hål som ligger bredvid varandra så ni får fem ovala hål. Grada av hålen med ett större borr. Vänd lödsidan upp och borra av ledningsbanorna enligt den sista borrmallen. Använd ett 3 mm borr och borra bara så djupt att ledningsbanan försvinner. Plocka isär lådan och prova så att kortets fyra skruvhål passar mot lådans hål. Fila eventuellt upp kortets hål så att de passar.

Spolar

Nu är det dags att linda spolarna till filtret. Spolarna skall lindas på de tre ringkärnorna. Det är viktigt att ni lindar den lackisolerade koppartråden hårt mot kärnan och att varven ligger tätt. Annars finns det en risk att spolen börjar ge ljud ifrån sig. Varje gång som ni trär tråden genom ringkärnan så räknas det som ett varv. När ni skall kontrollräkna så räknar ni bara hur många varv det finns på insidan av ringkärnan. Den första spolen (som vi kallar L1) skall lindas med 59 varv. Börja med att trä hälften av en lackisolerad koppartråd igenom en av kärnorna. Linda sedan på tråden varv efter varv och sträck den mellan varje varv. Fortsätt så tills det återstår drygt 1 dm av tråden. Fortsätt sedan att linda på den andra halvan av tråden tills det har blivit 59 varv. Kapa den återstående tråden så att den också blir drygt 1 dm. För att fixera tråden så att den inte rullar upp sig och för att skydda den mekaniskt trär ni en av krympslangsbitarna runt kärnan. Se fig. 3. För att krympa slangen behövs det en temperatur på ca 200°C. Det bästa är att använda en varmluftsfläkt men eftersom inte alla har en sådan så kan ni använda ett stearinljus. Var försiktig så att ni inte bränner slangen. Börja med att hålla spolen högt över stearinljuset och sänk den långsamt ner tills ni ser att slangen börjar krympa. Vrid sedan långsamt runt spolen så att den krymper hela vägen. Det är enkelt om ni håller spolen med t.ex. en blyertspenna igenom ringen. Tryck in slangens kanter medan de fortfarande är varma så att spolen blir platt eftersom alla spolarna skall staplas på varandra. Märk nu upp spolen med L1. Använd en tuschpenna som syns tydligt på krympslangen eller linda först frystejp runt spolen så att texten syns. När ni är nöjd med resultatet så börjar ni med nästa spole som vi kallar L3. Den skall lindas likadant men med 65 varv. Glöm inte att märka upp den. Till sist skall den tredje spolen, som kallas L5, lindas med 56 varv.

fig. 3 Krympslangens placering över spolen.

Kondensatorer och motstånd

Nu är det dags att börja montera komponenterna på kretskortet. Nästan längst ned på sidan hittar ni ritningar på komponentplaceringarna och byglarna. Obs ! Byglarna är sedda från kortets lödsida. Studera dessa ritningar noga så att ni är säker på var allting skall sitta. Leta rätt på tre röda kondensatorer som är märkta med 3.3uF, 1uF, 1uF. Dessa skall sitta på de platser som är märkta med C2. Montera den största av dem på avsedd plats. Vänd på kortet och löd fast den. Montera och löd fast de två andra kondensatorerna. Kontrollera lödningarna noga så att de gör god kontakt mellan kondensatorer och kretskort. Se även till så att det inte har runnit ut något lödtenn som kan orsaka kortslutning mellan några ledningsbanor. Det är extra viktigt att kontrollera att det inte finns någon kortslutning mellan kondensatorernas ben. Detta skulle kunna förstöra TV:ns förstärkare. Fortsätt nu med att montera och löda tre kondensatorer märkta 3.3uF, 1uF, 0.68uF på platserna för C4 och två märkta 1.5uF, 0.33uF på platserna för C6. Montera 6.8uF kondensatorn på platsen för C7 och 27Ohm motståndet som R1. Bygeln mellan dem får ni genom att böja C7:s ben till R1. Det andra benet böjer ni åt andra hållet så det gör kontakt med den andra ledningsbanan. Klipp av benet så att det inte kan göra kontakt med ledningsbanan mellan de röda kondensatorernas ben. Se ritningen över byglingar. Löd fast R1 och C7. Glöm inte att löda fast byglarnas ändpunkter. Om ni skall använda några andra högtalare än de som finns med i byggsatsen så skall inte R1 och C7 monteras.

 

Montera spolarna

Montera L1, L3 och L5 ovanpå varandra och placera dem på kretskortet enligt ritningen. Vrid dem så att deras ledningar får en kort väg till de punkter de skall lödas fast vid. Använd de tre spännbanden för att spänna fast spolarna mot kortet genom att trä dem igenom de ovala hålen. Obs! Se till så att spännbandens lås inte hamnar under kretskortet. De får inte plats där när kortet skruvas fast i lådan. Se fig. 4.

Titta nu på ritningen var spolarnas ledningar skall dras. Klipp av ledningarna till lagom längd. Men gör dem inte för korta. Eftersom spolarnas ledningar är lackisolerade så är de lite svårare än vanliga ledningar att avisolera. Ledningarnas lackisolering bränner ni bort, minst en halv cm, med lödpennan. Gör så här: Smält en stor tennkula på lödpennans spets. Stick den lackisolerade koppartrådens ände långsamt igenom tennkulan. För änden fram och tillbaka igenom tennkulan tills all lack har bränts bort. Ibland måste ni stryka bort tennkulan och göra en ny eftersom tennets flussmedel också bränns bort med tiden. Avisolera alla sex ledningarna på detta vis.

En av L3:s och L5:s ledningar skall anslutas till kondensatorerna C4. Stoppa ner ändarna i de på ritningen angivna hålen. Böj ändarna på kortets undersida så de gör kontakt med varsin kondensator. Se ritningen över byglingar. Löd fast ledningarna både vid kondensatorerna och vid hålen de kom ner igenom. Detta var de sista byglarna som behövde göras på kortets undersida. Nu är det bara att stoppa ner de övriga fyra ledningarna i rätt hål och löda. Kontrollera nu alla lödningar noga.

fig. 4. Bild på dekoderns innanmäte

Ledningsdragning

Klipp sju stycken 20 cm långa ledningar från den mångtrådiga isolerade monteringsledningen. Avisolera ena änden på alla ledningarna ca 1 cm. Montera och löd fast de tre ledningar som skall kopplas till volymkontrollen. Löd fast två ledningar till högtalarutgångens honkontakt. Löd fast de sista två ledningarna till högtalaringångens hankontakt. Lödörat från metallhöljet skall ej anslutas. Var noga så det inte blir kortslutning mellan anslutningarna. Montera de två kontakterna i lådan med de medföljande skruvarna och muttrarna.

Nu skall volymkontrollen monteras i lådan. Börja med att skruva på en mutter till minst halva gängans längd. Sätt på låsbrickan. Montera volymkontrollen i lådans 9 mm hål och sätt dit frontpanelen. Sätt dit planbrickan och muttern. Muttern skall bara skruvas på så långt att den första gängan syns. Sedan drar ni fast alltihop med den inre muttern. Använd en liten skiftnyckel eller en 12 mm fast nyckel. Se till så att frontpanelen kommer rakt och att lödöronen pekar rakt ner. Se fig. 4. Vrid volymkontrollens axel max. medurs. Tryck på ratten så att den pekar på max. Siffrorna 1,2 och 3 finns instansade på lödöronen. Dessa siffror är angivna på ritningen för komponentplaceringar. Lägg över- och under- delarna bredvid varandra på samma sätt som i fig. 4. Titta på komponentplacerings ritningen var högtalarkontakternas ledningar skall kopplas in på kortet. Minus anslutningen är den som sitter i mitten av kontakten (flatstiftet och det breda hålet). Plus anslutningen sitter vid ena sidan och är kopplad till det smala rundstiftet. Mät upp och klipp av ledningarna från högtalarkontakterna. De skall inte vara sträckta men inte heller onödigt långa. Löd fast dem på kortet. Klipp av alla utstickande komponentben och ledningsändar från kortets lödsida. Kontrollera nu alla lödningar så att ni inte har någon glappkontakt eller kortslutning. Nu skall ni jämföra era kopplingar med elektronikschemat i fig. 5. Kontrollera så att alla komponenter är ihopkopplade på samma sätt som i elektronikschemat. Kretskortet är nu klart och kan skruvas fast i lådans botten med de fyra medföljande plåtskruvarna. Kortet skall vändas så att spolarna befinner sig i lådans mitt. Se fig. 4. Mät upp ledningarna till volymkontrollen. Kapa och löd fast dem på rätt ställe. Se ritningen. Lådan är nu klar. Tryck ihop den men var försiktig så att inga ledningar kommer i kläm någonstans. Torka av lådans undersidan med T-sprit och sätt fast fyra självhäftande gummifötter.

Test

Detta är mycket viktigt om ni inte vill riskera att köra sönder förstärkaren i er TV. Om ni inte har tillgång till en Ohmmeter så kan ni tillverka en ledningsprovare av lysdioden och 390 Ohm motståndet samt batterikontakten. Gör så här: koppla den röda sladden till motståndets ena ände och lysdiodens långa ben till motståndets andra ände. Använd lysdiodens fria ben som mätspets. Anslut ett 9 Volt batteri så kommer lysdioden att lysa om det är kontakt mellan dess fria ben och den svarta ledningen. Ni behöver denna ledningsprovare eller en Ohmmeter för att kolla om det är kortslutning över dekoderns högtalaringång. Vrid volymkontrollen till max.läget. När ni kopplar in er ledningsprovare så skall den inte visa någon ledning mellan hankontaktens stift. Möjligen kan den blinka till en kort stund när kondensatorerna laddas upp men sedan skall den inte visa något. En Ohmmeter skall bara visa läckresistansen hos elektrolyten efter en stund. Visar den mindre än 1000 Ohm så är något fel. Om ni nu kortsluter utgången genom att sticka in en avisolerad ledning mellan högtalarutgångens kontakter så skall er ledningsprovare ge utslag och en Ohmmeter visa högst några få Ohm. Ta bort kortslutningen. Om allt fungerar så är chansen stor att allting är rätt kopplat.

Montering av kablar

Nu skall kablarna mellan TV:n, dekodern och högtalarna sättas samman. Deras längder beror på var ni kommer att placera dekodern och högtalarna. Den lämpligaste placeringen av dekodern brukar vara framme vid TV:n eller bredvid videon. Normalt så ställer ni in den en gång och sedan behöver ni inte röra den mer. Möjligen vill ni ha den lättåtkomlig för att kunna vrida ner volymen på bakhögtalarna om de skulle störa ett icke Dolby kodat program. När ni ställer in dekodern första gången vill ni nog däremot kunna sitta i soffan och vrida på volymkontrollen, för att prova olika inställningar. Så det är en god idé att först ta en så lång kabel som möjligt till dekodern och sedan korta av den när ni är nöjd med inställningen. Kabeln mellan dekodern och högtalarna skall vara så lång att den räcker till mittpunkten mellan bakhögtalarna när de är placerade så långt bak i rummet som möjligt. Följ bara ritningarna i fig. 6. över kablarna när ni kopplar in kontakterna så går det nog bra. Skala kablarna ca 4 mm innan ni skruvar in dem i kontakterna. Kom ihåg att det är den breda anslutningen i mitten av kontakten som är minus. Notera även att högtalarkabeln är märkt. En av ledningarna är lite randig på ytan. Denna brukar kopplas till plus. Kontrollera kablarna med en ledningsprovare så det inte är kortslutning mellan några stift i samma kontakt.

De två högtalarkablarna med färdigmonterade kontakter skall anslutas till högtalarna. Ni hittar högtalarnas kabelanslutningar på deras undersidor. Om ni trycker ner de svart och rödmärkta plastbitarna så kan ni föra in de avisolerade kabeländarna i anslutningarna. Den svartmarkerade ledaren skall kopplas till det svarta uttaget. Korta inte av högtalarkablarna ännu. Vänta tills ni vet exakt var ni skall placera högtalarn. Läs längre fram om högtalarplacering.

fig. 6. Ritning över högtalarkablarna mellan TV, dekoder och bakhögtalarna.

Inkoppling

Beskrivning av olika högtalaranslutningar på en stereo-TV

Börja med att läsa i TV:ns manual. Där står det oftast var och hur yttre högtalare skall anslutas.

Om ni har en TV med högtalarutgångar som ser ut som den på dekodern så kommer det inte att vara några stora problem. Men det finns två varianter även på denna kontakt.

Har ni tur så är det kontakter som har tre hål istället för de vanliga två hålen. Dessa kontakter kan användas på två sätt. När ni sätter in en kontakt åt ena hållet så tystnar TV:ns inbyggda högtalare och det kommer bara ljud ut ur den inkopplade högtalaren. Men vänder ni på kontakten 180Ú så kommer det ut ljud både ur TV:ns inbyggda högtalare och ur den extra inkopplade högtalaren. Om ni har denna trepoliga kontakt så är det bara att gratulera. Ni skall då bara koppla in kabeln till dekodern så att det fortfarande hörs ljud från TV:ns båda inbyggda högtalare.

Har ni den vanligare tvåpoliga kontakten så bryts TV:ns inbyggda högtalare när ni kopplar in en extern högtalare men det brukar gå bra om man bara sticker in kontakten en liten bit. Då får man kontakt utan att TV:ns högtalare bryts. Om ni tycker att detta är för pilligt eller om det är svårt att få bra kontakt så är det bara att öppna TV:n och bygla över den brytande kontakten i högtalarkontakten. Var försiktig så att ni inte kortsluter på fel ställe. Det är dyrt att laga TV apparater. Tänk även på att det finns högspänning i en TV. Det är inte ovanligt med spänningar på över 25000 Volt. Låt därför TV:n stå avstängd i några minuter (gärna mer än 10 min.) och med nätsladden urdragen innan ni öppnar den. Är ni osäker på om ni har hittat rätt punkter att bygla föreslår jag att ni byglar med ett 22 Ohm, 5 Watt motstånd först. Har ni hittat rätt punkter så kommer det fortfarande att höras från TV:ns högtalare när ni trycker in en kontakt men ljudvolymen kommer att sänkas. Om tricket med motståndet fungerar så kan ni vara säkra på att ni hittat rätt punkter och då är det bara att ta bort motståndet och löda dit en koppartråd som bygel.

Har ni någon annan typ av uttag för extra högtalare på er TV så får ni koppla sladdarna till dessa. Den räfflade ledningen skall kopplas till vänster kanals plusutgång och den andra till plusutgången på höger kanal. Plusuttagen brukar ibland vara rödmärkta. Det kan hända att det finns en omkopplare som bestämmer om ljudet skall komma från de inbyggda högtalarna eller från de externa. I så fall måste ni öppna TV:n och bygla denna omkopplare. Använd samma metod som beskrevs tidigare med ett 22 Ohm, 5 Watt motstånd. Om ni känner er osäker så kan ni låta en TV-verkstad göra detta åt er.

Inkoppling till en stereoanläggning

Om ni skall ansluta dekodern till en stereoförstärkare, som får sin signal från en stereo-video eller en radiokanal (kabel-TV nät), så är det lite enklare än med en TV. Det finns inga inbyggda högtalare som kan ställa till trassel. Har förstärkaren anslutningar där kablarna skruvas eller kläms fast så kopplar ni bara enligt följande. Den räfflade ledningen skall kopplas till vänster kanals plusutgång och den andra till plusutgången på höger kanal. Plusuttagen brukar ibland vara rödmärkta. Låt högtalarnas kablar sitta kvar. Har förstärkaren högtalarkontakter av samma typ som dekodern är det enklast om ni gör en förgreningskontakt enligt fig. 7.

fig. 7. Ritning över förgreningskontakt för dekoder och stereohögtalare.

Hopkoppling och test av hela systemet

Koppla in dekodern till TV:n eller stereoförstärkaren. Koppla ihop dekodern och högtalarna. Placera högtalarna långt bak i rummet. Om de skall stå antingen på golvet eller på bord så är det bäst att sätta fast fyra självhäftande gummifötter under varje högtalare. Torka först av undersidan med T-sprit. Läs i TV:ns manual hur ni ställer in balansen mellan höger och vänster högtalare samt hur ni kopplar in monoljud. Vrid upp dekoderns volymkontroll på Max. Sätt på TV:n. Koppla in monoljud. Sätt dig med örat intill en av bakhögtalarna. och justera med fjärrkontrollen balansen mellan höger och vänster tills det blir så tyst som möjligt i de bakre högtalarna. När det är tyst i de bakre högtalarna betyder det att båda framhögtalarna får precis samma signal och låter lika mycket. Denna inställning är mycket viktig om dekodern skall fungera tillfredsställande. Rör ej balanskontrollen efter denna inställning. Spara den i TV:ns minne om det är möjligt. Slå över till stereo mottagning. Om det program ni tittar på sänds i stereo och om det finns någon stereoinformation i ljudet så skall ni höra detta i de bakre högtalarna. Vänta nu tills det börjar någon nyare film eller tvålopera som är inspelad med Dolby Stereo. Ni skall nu under vissa delar av filmen kunna höra ljud som kommer bakifrån rummet eller runt omkring er. Om ni bara hör dessa effekter när ni är väldigt nära bakhögtalarna så har nog TV:ns inbyggda högtalare så hög verkningsgrad att de överröstar bakhögtalarna fast dekoderns volymkontroll står på Max. Läs hur ni skall gå till väga för att lösa detta problem under rubriken "Om framhögtalarna överröstar bakhögtalarna". Om ljudet bakifrån bara är lite för svagt så kan en annan högtalarplacering hjälpa. Läs mer om detta under nästa rubrik.

Högtalarplacering

Det är viktigt att bakhögtalarna placeras på rätt ställe för att ni skall få en så naturtrogen ljudåtergivning som möjligt. Den idealiska placeringen för bakhögtalarna är brett isär, högt och långt bak i rummet. Räknat från publiken så skall det helst vara en längre sträcka till bakhögtalarna än det är till TV:ns framhögtalare. Bakhögtalarna skall inte heller riktas direkt mot publiken utan låt ljudet reflekteras mot rummets sidoväggar eller taket. Detta för att ljudbilden skall bli så diffus att det inte går att peka ut var högtalarna står. Ljudet skall komma bakifrån och/eller från sidorna, inte från två bestämda punkter bakom åhöraren. Detta var idealplaceringen men nu går vi över till de mer praktiska placeringarna. Alla har inte ett 10 meter långt vardagsrum så de flesta kommer att placera sina högtalare ganska nära sig själva. Helst skall ni placera dem högt men om detta inte är möjligt så skall ni inte placera dem i öronhöjd vid sidan av soffan. Det är i så fall bättre att placera dem längre bort i sidled, gärna riktade bakåt och bakom soffan så att denna skuggar direktljudet från högtalarna. Eftersom alla rum är olika så får ni prova olika högtalar- positioner. Det blir oftast en kompromiss mellan vad som är praktiskt möjligt och idealplaceringen. När ni hittat den bästa platsen för högtalarna så kan ni korta av kablarna eller gömma dem bakom soffan.

Kom ihåg när ni ställer in volymen till bakhögtalarna att de skall inte dominera och överrösta ljudet från framhögtalarna. Ljudet bakifrån skall smälta in i ljudbilden och ni skall ana det snarare än höra det.

Om framhögtalarna överröstar bakhögtalarna

Lösningen på detta problem är att antingen dämpa signalen till TV:ns inbyggda högtalare eller att förstärka signalen till bakhögtalarna. Eventuellt kan ni prova med några andra bakhögtalare som har högre verkningsgrad. Det billigaste sättet är att dämpa signalen till TV:ns inbyggda högtalare. Nackdelarna är att ni måste koppla om inne i TV:n och om ni vill spela med hög volym så kommer förstärkarna att klippa vid en mycket lägre ljudvolym än tidigare. Läs om de olika alternativen här nedan.

Har ni dekodern kopplad till en stereoanläggning så blir det lite lättare. Då behöver ni inte gå in och koppla i stereon eftersom ni kan koppla in en dämpsats direkt på förgreningskabeln till stereohögtalarna. Läs mer om detta under alternativ 2 och 3. Ni kan även hitta en del matnyttigt under alternativ 5.

Alternativ 1.

Det finns några olika sätt att dämpa signalen till TV:ns högtalare. Det absolut enklaste är att sätta ett effektmotstånd i serie med högtalaren precis på samma sätt som beskrevs tidigare om testet att bygla högtalarkontakten med ett 22 Ohm motstånd. Se fig. 8 (6 dB = en halvering av ljudstyrkan). Fördelen med denna koppling är, bortsett från att den är enkel, att motståndet kopplas bort när ni tar bort dekoderkabeln från TV:n. Nackdelen är att högtalarna kan få en konstig frekvensgång. Därför rekommenderar jag ej denna koppling även om den kan vara värd att prova. Vidare så måste ni köpa flera motstånd och prova er fram till rätt värde. Börja med den minsta dämpningen så ni inte dämpar mer än nödvändigt.

Alternativ 2.

En bättre koppling med hänsyn till frekvensgången ser ni i fig. 9. Där gör ni en spänningsdelare med effektmotstånd. Tyvärr kan ni inte få den automatiska bortkopplingen av dämpsatsen när ni kopplar bort dekoderkabeln från TV:n. Ni har samma problem som tidigare att ni inte vet hur mycket ni skall dämpa signalen. Ni måste även i detta fallet köpa flera effektmotstånd för att prova vilken dämpning som är optimal.

Alternativ 3.

Mycket enklare blir det om ni köper en volymkontroll av samma typ som den i dekodern, men i stereoversion. Tyvärr så kostar dessa mellan 100 till 250 kr. men det blir mycket lättare att ställa in den rätta dämpningen. Se fig. 10.

Vid all dämpning av TV:ns högtalare så gäller det att dekoderns volymkontroll står på Max. Annars så dämpar ni båda signalerna och det är mycket dumt.

Alternativ 4.

Om ni vill kunna spela med full volym från TV:n utan att dess förstärkare klipper så kan ni förstärka signalen till bakhögtalarna. Om ni redan har en förstärkare som kan lämna minst 30 Watt till en 8 Ohms högtalare så behöver det inte bli så dyrt. En gammal avlagd stereoförstärkare fungerar bra. En booster till en bilstereo fungerar också utmärkt om ni kan fixa ett matningsdon som lämnar 12 Volt likspänning och klarar att lämna tillräckligt med ström (minst 6 Ampere). Kom bara ihåg att de effektangivelser ni kan läsa på en booster är oftast starkt överdrivna. Jag har själv sett en amerikansk booster som det stod 300+300 Watt på. Den var väldigt liten och vid en närmare undersökning visade det sig att den bara kunde lämna ut 20+20 Watt. Men så stora överdrifter är mycket ovanliga. Vidare bör ni tänka på att de angivna effekterna är vid 4 Ohms belastning, så ni får koppla en högtalare till varje kanal och koppla ihop ingångarna. Med en sådan inkoppling kan det räcka med en 20+20 Watt förstärkare eftersom det blir 40 Watt totalt.

Eftersom dekodern tar ut sin signal mellan högtalarutgångarna så finns det ingen riktig signalnolla. Om ni kopplar dekoderns utgång till en förstärkare så kommer dess nolla att kopplas till TV:ns högtalarutgång. Detta kan ge vissa problem. Om t.ex. förstärkarns signalnolla (ofta dess hölje) kommer i kontakt med TV:n eller videon så kan TV:ns förstärkare gå sönder. För att undvika detta skall ni koppla in en skiljetransformator mellan dekodern och förstärkaren. Vidare måste ni koppla in ett 10 Watt effektmotstånd på 8,2 Ohm efter dekodern för att filtret skall fungera på rätt sätt. Detta motstånd ersätter den belastning som högtalarna gav tidigare. Efter transformatorn skall ett 0,5 Watt, 1 kOhm motstånd kopplas in för att ge transformatorn rätt belastning. Se fig. 11. Sedan kan signalen kopplas till en förstärkares lågnivå ingång via en lämplig kontakt. Har ni ingen förstärkare och tycker att det är för dyrt att köpa en så kan ni bygga en egen förstärkare. Det blir lite billigare och så får ni ett roligt byggprojekt på köpet. Det har publicerats massor av byggbeskrivningar på förstärkare i elektroniktidningar. Dessa tidningar är dock oftast skrivna på engelska och äldre nummer är svåra att få tag på. Den svenska tidningen Allt om elektronik har emellertid haft många sådana projekt. Dessa byggen är dock lite svåra att bygga för en nybörjare men de är samtidigt en rolig utmaning.

Alternativ 5.

Om ni nu inte vill gå in i TV:n för att dämpa högtalarsignalen, eller ens bygla högtalarkontakten för att förhindra att de inbyggda högtalarna kopplas bort, eller bygga en förstärkare till bakhögtalarna, så finns det ett sista alternativ. Detta alternativ är mycket attraktivt på grund av att ni inte behöver göra några ingrepp i TV:n samtidigt som ni får bättre stereoperspektiv. Nå om detta sätt är så bra vad är då haken? Ja ett problem är kostnaden. Ni måste köpa ett par högtalare till, plus några motstånd, kondensatorer och en liten låda att montera komponenterna i. Idén går nämligen ut på att ni inte använder de inbyggda högtalarna utan skaffar ett par framhögtalare som är identiska med bakhögtalarna och dämpar dem lite med några motstånd och kondensatorer. Se fig. 12. Högtalarparet köper ni från BILTEMA, 581 90 Linköping, artikel nr. 31-3625. De kostar ca 500 kr (1994) för ett par. Eftersom ni kan placera dessa högtalare lite längre isär så får ni bättre stereoperspektiv. Problemet är bara att om ni placerar dem för långt isär så kanske mittkanalens ljud kommer vid sidan om bilden. Detta kan inträffa om ni inte sitter rakt framför TV:n. Detta går visserligen att åtgärda genom att köpa en mitthögtalare. Denna blir dock svår att koppla in utan att överbelasta TV:ns förstärkare. Ett enklare alternativ är att skaffa sig ytterligare ett par högtalare som är lika bakhögtalarna och koppla dem i serie med sidohögtalarna. Se fig. 13. Om nu dessa högtalare placeras nära varandra, över eller under TV:n, så kommer de att stråla ut mittkanalens ljud medan stereoinformationen undertrycks. Det finns vissa problem med att placera högtalare på detta sätt. För det första så kanske ni hör att ljudet kommer under eller över bilden och detta kan verka störande. Men detta verkar inte vara något stort problem eftersom alla Dolby surround system placerar sina mitthögtalare på detta vis. Ett annat och mycket större problem är högtalarnas magnetfält som stör bildrörets avlänkning. Bilden blir förvrängd och missfärgad om högtalarna placeras för nära bildrutan. OBS! Placera inte högtalarna för nära bildrutan. Den kan bli magnetiserad av det starka fältet och ni kan bli tvungen att tillkalla en TV reparatör för att avmagnetisera bildrutan. Om olyckan ändå skulle vara framme och bildrutan blivit magnetiserad så att missfärgningen kvarstår efter det att ni tagit bort högtalaren, så kan ni prova att använda TV:ns inbyggda avmagnetisering innan ni kallar på en reparatör. Alla TV apparater har en avmagnetiserings krets som aktiveras varje gång ni slår på TV:n. På många TV apparater så fungerar den bara när ni slår på TV:n med strömbrytaren men inte om ni bara använder fjärrkontrollens av och på knapp. Gör så här: Slå av TV:n med dess strömbrytare. Vänta en halvtimme så att TV:n hinner kallna (viktigt). Slå på TV:n med strömbrytaren och låt den stå på några minuter. Slå av TV:n igen och upprepa processen några gånger. Om inte detta hjälper så måste ni kalla på en reparatör som har en kraftigare avmagnetiseringsspole. Riktiga mittkanals högtalare är magnetiskt skärmade men kostar också därefter. Den billigaste mittkanalhögtalaren är ca 3 ggr så dyr som ett par bakhögtalare i det här systemet. För att dessa högtalare inte skall störa bilden måste de placeras mer än 2 dm från bildröret. Ofta ännu längre ifrån beroende på hur de vinklas. Ni kan prova att placera dem 3 dm från var sida på TV:n. De kommer då visserligen lite brett isär och mittkanalen kan verka lite diffus. En lämplig placering kan då vara bakom TV:n. Detta kan ge en illusion av att ljudet kommer från bilden. Prova er fram till den placering som passar ert rum bäst. Behöver ni dämpa framhögtalarna kopplar ni in en dämpsats eller volymkontroll enligt fig. 14. Vill ni balansera ljudet mellan sid och mitthögtalarna får ni koppla in en dämpsats på det högtalarpar som låter mest. Tyvärr så har jag inte hittat någon volymkontroll för 4 Ohms högtalare. Se fig. 15. Ni skulle visserligen kunna parallellkoppla en 8 Ohms stereo volymkontroll för att kunna dämpa en 4 Ohms högtalare men då skulle det gå åt en stereo volymkontroll till varje högtalare som ni vill dämpa. Detta blir väldigt dyrt. Se fig. 16.