ag heter Kenneth Johansson och
bor nu i Täby, pendlar till Västerås. Mina intressen rör
sig runt det mesta som har med teknik och elektronik att
göra.
rsaken att jag pendlar till Västerås är helt enkelt att min nuvarande arbetsplats ligger där. Det är ett forskningslabb inom den elektrotekniska branschen. Jag flyttade till Täby eftersom min underbara flickvän bor här.
Född i Hallstahammar den 12 Augusti 1964.
å plus-sidan:
å minus-sidan:
Motion i lite olika former som tex. löpning, cykling, och orientering försöker jag klämma in. Trots min totala avsaknad av taktsinne har jag gett mig på att försöka dansa salsa. Vem som lurade mig till att börja med en dans som absolut inte är något för nybörjare kan ni kanske gissa :-) Ibland tar jag upp min gamla hobby och sätter mig och pular med någon elektronisk mojäng. Vid behov ordna jag gärna överraskningsfester eller svensexor för behövande kompisar. Sedan kommer alltid någon kompis med en massa trasiga prylar som han/hon vill ha hjälp med att fixa. Om det sedan blir någon tid över läser jag gärna en bok eller går och ser en film på bio.
På dagarna håller jag till på
ett forskningslabb och sysselsätter med allt från småsignaler
på mikrovolt och femtoampere till lite större signaler på
megavolt och kiloampere inom hela frekvensspektrat samt högeffektslasrar
på flera hundra megawatt mm mm.
Ja, det ligger väl i släkten, kan man säga. Både min farfar och morfar intresserade sig för tekniska prylar. Redan som liten låg jag framför TV:n och tittade på Tekniskt magasin. Senare tränades jag i konstruktionens konst med lego som även innehöll elmotor och massor av kugghjul. Vilka växellådor jag gjorde.
På seriefronten var jag fascinerad av
uppfinnar Jocke i Kalle Anka och ÅsaNisse. Deras konstruktioner kittlade
min fantasi under många år.
Jag var inte gammal när jag började
rita på en egen ubåt, men i brist på lämpligt material
och svets så fick det bli en segelförsedd lådbil istället.
Det är ett under att jag klarade mig helskinnad från färderna
i den. Är det förresten någon mer som i tidiga år försökte göra en egen fallskärm..... och överlevde??? Senare gick jag igenom samma stadier som alla andra experimentlystna barn. Egna smällare och raketer, fast mina hade elektriskt tändning. Naturligtvis skrämde vi också upp diverse oförstående vuxna med rökbomber. Minns särskilt den på brädgården... Hmmm.... Där blev det fart på gubbarna. Jaa... Jo.. Jag erkänner, lite elakt var det. Mycket mer tok blev det, men jag ska inte tråka ut er med det nu. Kanske skriver jag ner något mer på den här sidan senare. Om någon letar efter en stuga vd havet på västkusten kanske min sambos sommarstuga passar? Kolla in den här. |