|
|
|
|
|
Skrivet av Kenneth Johansson
http://welcome.to/kenneth.johansson
Varje TV-bild byggs upp av mer än 400 000 bildpunkter. TV-systemen i Europa använder en bildfrekvens på 25 Hz och bilden består av totalt 625 linjer med en linjefrekvens på 15 625 Hz. I andra länder som tex. USA och Japan har de 30 Hz och 525 linjer. Om hela bilden ritades upp och växlades med 25 Hz skulle ögat uppfatta flimret som mycket störande. Därför delar man upp bilden i två delbilder och ritar först upp endast varannan linje, sedan flyttas strålen upp till början på bilden och ritar upp de kvarvarande linjerna. På det här sättet flimrar bilden med 50 Hz vilket inte upplevs speciellt störande. Nyare TV-apparater lagrar bilden i ett minne och ritar upp två likadana bilder efter varandra med dubbla hastigheten, vilket ger en flimmerfrekvens på 100 Hz. Det ger en ännu bättre bild som ögat kan anse vara "flimmerfri". Av de 625 linjerna används endast 575 för den synliga bilden. Resten används för bildsläckningsintervallen när strålen "går tillbaka" till bildens början mellan delbilderna. De används även för att föra över en del information som tex. text-TV. Även mellan linjerna finns en linjesläckintervall. I släckintervallen placeras synkroniseringspulser som talar om för mottagaren när en ny delbild börjar (bildsynk eller vertikal synk, VS) och när en ny linje börjar (linjesynk eller horisontal synk, HS).
Signalens uppbyggnad för en svart-vit bild.
Varje linje börjar med en linjesynk då signalen är "0" under 4,7 us sedan lägger sig signalen på en svartnivå (normerad till 0,3 V vid 1 Vpp videosignal) under 7,3 us. Den här nivån används som en referens och talar om för mottagaren vilken nivå absolut svart har och att den högsta ljusa nivån ligger 3,333 ggr högre, jämfört med synksignalens "nollnivå". De resterande 52 us innan nästa linjesynkpuls kommer innehåller den egentliga informationen om linjens ljusstyrka. den totala tiden mellan två linjesynkar är alltså 64 us.
För att ge en bildsynk ligger signalen på "0" under ca 160 us. Men det är egentligen inte en kontinuerlig nolla utan den avbryts av korta "synkspikar" som går upp till svartnivån. Bildsynkens utseende talar även om för mottagaren om nästa delbild är jämn eller udda.
Färginformationen.
I de flesta länderna i Västeuropa använder vi ett färgsystem med beteckningen PAL (phase alternating line) och i Frankrike och de flesta Östeuropeiska länder använder de SECAM (séquentiel à mémoire). I USA används NTSC (national television system committee). NTSC är det ursprungliga systemet och har varit mycket känsligt för fasvariationer i den mottagna signalen orsakade av antennrörelser eller reflexer. Det har gett en elak omskrivning av NTSC till "Never The Same Color twice". De två andra systemen är vidareutvecklingar som tagit bort den här svagheten. I PAL så fasvänder man färgsignalen varannan linje så fasfelen mellan två närliggande linjer tar ut varandra, enkelt uttryckt. I SECAM använder man sig av frekvensmodulering och skickar ut de två färgkomponenterna på varannan linje. I fortsättningen förklaras endast PAL-systemet så som det är i Sverige. Vi använder PAL-B på VHF-bandet och PAL-G på UHF.
Färginformationen ligger som en bärvåg på 4,433 618 MHz överlagrad på den vanliga linjesignalen. Bärvågens amplitud bestämmer färgens mättnad medan dess relativa fasläge anger färgtonen. Som referens sätter man in en färgskur på tio perioder efter linjesynken, under svartnivåns referens.
Modulering.
Den sammansatta videosignalen amplitudmoduleras på en bärvåg. Därefter begränsas sidbanden till +5 MHz och -0,75 MHz runt bärvågen, sk. stympat sidband. Det analoga ljudet överförs frekvensmodulerat på en egen bärvåg på +5,5 MHz över bildens bärvåg och det digitala ljudet (NICAM) på +5,85 MHz. Intressant är också att moduleringen av videosignalen är inverterad. Det gör att bärvågen sänds ut med hög effekt under bildens mörka partier och det minskar bruset som annars skulle vara störande. I bildens ljusa partier syns inte lite brus lika tydligt.
Den här informationen är långt ifrån komplett, utan är endast tänkt som en orientering i ämnet.
